ca 3½ månad.

Gud vad tiden går snabbt och man märker det extra mycket när man vet att något kommer hänta längre fram. 

Det är snart januari och då står man där och fattar inte hur tiden kan ha försvunnit som den gjort. Just nu i denna sekund känns det stort att snart vara färdig med skolan och börja jobba. Jag vill bara springa rundor och skrika för det är så jag känner mig. Jag har jätte stor ångest inför detta, slippa den trygg i otrygga skolvärlden och gå ut i en ännu större otrygg värld. 

Ärligt talat så har jag panik men det känns bara inuti mig, jag känner för att skicka, gråta och allt annat på en och samma gång. Jag känner att det finns så mycket mer som jag inte gjort men tiden är över, den är slut. 

Jag vet att fler känner som mig och det känns bra att vet att jag inte står ensam i vimlet med frågetecken och annat. 

Men det skrämmer mig just nu väldigt mycket!!!