lördag 25 maj 2013

Vart ska man resa?!


  • Paris
  • Grekland (vet ej vart) 
  • Rom
  • Venedig
  • Rimini 
  • Något varmt ställe, men vart ? 

Jag vet inte vart man ska åka, jag har inte varit någonstans och hade velat till både Italien och Grekland. Såklart vill jag till andra ställen också men jag vet inte vart :( 

fredag 24 maj 2013

sjuk...

Igår jobbade jag som vanligt och efteråt hade jag några ärenden att ta  tu med. Det gick hur bra som helst även om jag var väldigt trött och hungrig på vägen hem så var det bara att vandra vidare, väl hemma fortsatte det att gå bra, jag fick diskat, tvättat och ätit någon form av kvällsmat. Men senare på kvällen började det att gå utför, fick feber och mådde allmänt dåligt, inget roligt alls men det vara bara att gilla läget. Jag gjorde bara det jag absolut hade som måsten sen gick jag och la mig, med den febern jag hade kunde man utan problem ha stekt ett ägg på min mage. När jag sedan vaknade idag hade jag fortfarande feber och ont i magen men jag tog mig upp och tog mig till jobbet, gick 30 minuter innan och använde upp varje minut för att ta mig till jobbet ( i vanliga fall tar det mellan 5-15 minuter till jobbet).

Väl framme på jobb mådde jag inte bättre utan det blev bara sämre, febern ökade och jag mådde inte alls bra. Jag fick vara med barnet ett tag sedan gå på ett möte och sen var det bara att gå hem. Och här ligger jag nu, hemma i sängen och mår från och till bättre och sämre. Ätit en banan och två Alvedon sen har jag sovit en stund, vaknade upp med en smäll när posten kom, gud vad det lät..

Jag hoppas innerligen att jag mår bättre imorgon då jag ABSOLUT INTE har tid att vara sjuk nu!!!


Likabehandling...

Som förskollärare ska man vara många barn förebild och agera därefter. Alla barn har lika värde och ingen får kränkas. Detta låter ju väldigt bra med är det så i verkligheten? 

I Lpfö98 står det "En viktig uppgift för verksamheten är att grundlägga och förankra de värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga och utsatta är värden som förskolan skall hålla levande i arbetet med barnen." 

Alla pedagoger har fått lära sig att det inte är barnen/eleverna man inte tycker om utan deras handlingar man inte tycker om. Så ska det såklart också vara, anser jag. Allt "fel" ett barn göra finns där en anledning till, de kan ha en dålig dag, hänt något innan de kom till verksamheten, det kan även ha hänt något en annan dag men som kommer upp till ytan en annan dag. Det som är svårt vid tillfällen där det blir fel är att hjälpa barnen sätta ord på vad som hänt och varför. Först och främst måste man nå barnet i all hysteri, det är absolut inte bara att gå fram och börja prata med det lilla livet. Man ska börja med att bekräfta barnet och dess känslor innan det är det omöjligt att nå baren så att orden ens kommer fram ( jag har provat att nå barn på olika sätt och jag anser att det fungerar bäst när man börjar med att bekräfta både barnet och dess känslor) 

Nu är det ju så att likabehandling inte bara riktar sig till barnen i våran verksamhet utan även personalen och föräldrar. Så fort det handlar om människor i samma kategori "VUXNA" så gäller andra regler (ELLER?!)... Man blir fegare som människa och drar sig från att prata eller berätta vad man tycker och känner... Man pratat gärna med andra runtomkring för att se om de känner likadant eller vart med om något liknande. Varför är det så?! Det borde vara samma förutsättningarna, visst man kan inte prata med en vuxen som om man pratat med en 5 åring (Det säger sig själv) Men annars så borde man lägga fram det på samma sätt, för lika gärna att det ligger bakom något när ett barn kränker så ligger det (oftast) något bakom när en vuxen kränker ett barn eller en annan vuxen. 

Men så fort det kommer till att ifrågasätta en vuxens handlande så finns där oskrivna reglar, man måste lägga fram det på ett "finnare", "bättre" sätt som inte låter så attackerade och ner tryckande. Och gud hjälpe mig om personen blir arg, vad gör man då? Ignorerar varandra eller låsas som ingenting har hänt?! 

Det absoluta viktigare ordet man ska/bör låta bli att använda är ordet VARFÖR. Använd aldrig ordet varför till en annan vuxen om du inte vill ha problem.. Varför = försvarsställning. Istället ska man använda HUR, Hur tänkte du där? Kunde du gjort på annat sätt? Men det jag tycker är intressant med att vuxna ifrågasätter varandra är att den som ifrågasätter nästan kräver ett svar på direkten, medan om man pratar med ett barn kan man inte förvänta sig ett svar direkt. Kan man förvänta sig ett direktsvar från en vuxen? Man kanske behöver tänkte på situationen och om något har hänt som gjort att man agera som man gjorde. 

LIKABEHANDLING är ett väldigt stort ord med mycket tyng bakom, vad är likabehandling och vem ska behandlas lika? Vi lär barnen att växa upp till olika individer, självtänkande och självständiga individer, går det då att behandla alla exakt lika, från topp till tå? Den ena situationen är aldrig den andra lik. Såklart ska man inte trycka barn eller vuxna genom golvet med ord och slag osv men att försöka lösa olika situationer på samma sätt är det så smart? Jag menar att det finns olika bakgrunder till att varför någon gör något, ett barn kanske inte mår bra för de bråkat med en förälder medans ett annat barn kanske slåss för att det inte fått vara med i leken. 

Som pedagog är man väldigt snabb på att ta hand om det barn som blir kränkt medan man kanske borde ta hand om det barn som kränker i första hand, eller att en pedagog tar det ena barnet och en det andra barnet. Det viktiga är att båda barnen blir sedda och hörda om vad som hände och varför. Tänk dig själv att bli slagen, puttad eller få något elakt sagt och man vet inte alls varför, det kan inte kännas särskilt bra. 


Jag ville egentligen bara kräka av mig lite om något som är så pass viktigt och som man jobbar med varje dag inom mitt yrke. Jag har inget rätt eller fel svar på frågan och det finns inte det heller. Likabehandling hos olika individer har sin grund i hur man själv blev uppfostrad, erfarenheter och personliga tycken. 

onsdag 5 december 2012

Bättre sen än aldrig...

Det är ett tag sedan nu som rubriken säger så bättre sent än aldrig.

Älsklingen och jag var och såg twilight breaking dawn part 2 för ett tag sedan nu och mitt förra inlägg lovade jag att återkomma, så det gör jag nu.

Jag tyckte den var väldigt bra och jag blev fångad, väldigt snabbt. Jag kunde verkligen tro att de viktiga personerna skulle dö på det sättet men den död som fick mig att verkligen dra efter andan var "Seth Clearwater". Tror det var hela varg grejen, han lätt så ynklig och det gick rakt in i mig.. Jag tyckte verkligen det var bra att det inte hände på riktigt i filmen, medan älsklingen tyckte att det förstörde filmen. Han ansåg att denna var den bästa av alla förutom att det stora slaget inte hände...

Här har ni en väldigt kort och snabb sammanfattning av vad jag ansåg om filmen...

fredag 23 november 2012

Nu är det snart över...

Nu är det bestämt och bokat (tack vare älsklingen). Ikväll händer det, ikväll smäller det. Ikväll ska vi se den absolut sista i hela serien... Och det är ingen mindre än Twiligt filmerna vi pratar om!! Ikväll ska vi se den. Jag har velat göra det länge men har inte hittat tiden till det men ikväll så smäller det...

Jag ser verkligen fram emot det, det ska bli så mysigt, det känns som det är evighet sen vi var på bio. Tror vi såg Avengers, eller nej vänta det var ju faktiskt den nyaste Spindelmanen... Den var faktiskt också väldigt bra och mycket mycket mycket bättre än de gamla Spindelmannen filmerna...

Jag återkommer med vad jag tycker om den sista Twiligt filmen men jag kan garantera er att jag kommer älska den. Hehe.

Nu ska jag se vidare på X faktor och värma upp till bion.

HAD'E

oregistrerat telefonnummer...

Jag har oerhört många telefonförsäljare som ringer mig i tid och otid, oftast otid. Vilket har lett till att jag aldrig svarar om jag inte känner igen numret. Jag blir inte av med telefonförsäljarna även om jag svarar så varför ödsla energi på det?!

Det absolut mest irriterande med att inte svara är att jag inte får reda på om det var en telefonförsäljare eller ej (Vilket säger sig själv). Dem flesta har ju SÅKLART dessutom ett nummer som inte är registrerat, så det går inte att ta reda på vet det är som ringde... Jag vill ha reda på vem det är men vill inte prata med dem om det är någon försäljare... 

Jag brukar prova alla sidor jag vet där man kan få reda på vem som ringer. Eniro, Hitta, vemringde och även googlar jag det... Hade det varit lättare att svara? ja utan tvekan, men blir jag av med telefonförsäljaren? NEJ!!

Vadå DILEMMA!!!..................

måndag 19 november 2012

Farmor...

Jag hade en jätte sorglig dröm om min älskade farmor. Vet inte om det är för att hon börjar bli gammal eller om jag ser henne som äldre än vad hon är. Drömmen handlade om min födelsedag och att hon hade glömt bort den. Vi var hemma hos mina föräldrar för att fira mig och farmor och farfar var med men helt plötsligt går farmor iväg, utan att säga något vandra hon ut på vägen och iväg. Jag upptäcker efter ett tag att hon är försvunnen och det blir som i filmer, allt blir slowmotion och jag springer efter henne i panik.

När jag hittade henne var hon inte min farmor längre utan en liten (väldigt liten, inte liten utan kort) människa men såg exakt likadan ut förutom att hon var väldigt förvirrad. Hon betedde sig som om hon inte visste vart hon var eller vem verken hon eller jag var. Jag försökte prata med henne men hon lyssnade inte riktigt till ordet farmor, hon stod med ryggen mot mig så jag tog ett försiktigt tag i hennes arm och vände henne mot mig och när jag fick se hennes ansikte så var det inte längre den farmorn jag känner idag, hon såg äldre ut, mager och hennes ögon såg så förtvivlade ut att jag började gråta. jag tog hennes ena hand och kände att hon hade något där. Efter ett tag kom en bit av hennes minne tillbaks och hon började prata med mig (väldigt förvirrad) om att hon hade glömt min födelsedag och då räckte hon fram det hon hade i handen och en gult kuvert med ett kort i där det stor Ann (som det alltid gör) men hon hade även ett stort vit kuvert där hon hade försökt skriva något. Det stod något skrivet med en blå bläckpenna men det var väldigt dåligt skrivit och gick inte att läsa. (Detta kommer störa mig jätte länge att jag inte fick reda på vad som stod på pappret)

Vidare i drömmen så försökte hon ge mig det hon hade i handen vilket var pengar, 70 kr, en 50 lapp samt en 20:a. Men jag kunde inte ta emot det, hon försökte gång på gång att ge mig det men jag kunde inte ta emot pengarna från henne när hon stod där och såg så ynklig och gammal ut. Till sist lyckades jag övertala henne om att hon kunde handla godis för dem till sig själv och då blev hon jätte glad och tog sig ur mitt grepp jag hade om henne och bara gick förbi mig och vandrade iväg igen... Jag hade tappat henne återigen till hennes förvirrade värld.

Sen vaknade jag...

VARFÖR har man vissa drömmar?! jag är totalt förstörd och uppgiven över denna att om jag hade kunnat hade jag sprungit till henne på direkten och slängt mig i hennes armar...